Det är borta nu, och allt du såg fanns inte längre.
Jag lät mej betraktas av alla de tomma ögonhålorna.
Det var som att stå i ett stilla snöfall.
”stanna en stund i andakt och betänk det öde som drabbar oss alla”
Det är otäckt här inne.
Jag slog ut armarna och tog alla dödskallarna i famn.
Visst kan vi gå ut, sa jag. Till värmen och solen och människorna.
Men vi kan inte springa ifrån döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar