hälsning från Tallinn

ligger på rummet med Camillas minidator (jag vill också ha en)..härligt att kunna läsa nyheterna, kolla facebook, mailen och annat. Känns inte som om man är så långt borta ju.

Camilla och Helena är nere och gymmar, själv har jag feber och en hosta som tar livet av mig.. Natten var inte alls rolig. Mindre kul är att det i Tallinn är högsommarvärme och jag kan inte njuta ett dugg. Kan knappt ta ett steg ute utan att behöva hosta, hosta och hosta. Men men..

Imorgon flyger vi hem igen..två veckor är åttorna på prao (himmelriket) och sen är det bara två veckor kvar innan eleverna går på sommarlov!! För min egen del är det 24 arbetsdagar kvar.

Sommar, sommar, sommar...

val

tänk vad svårt det ska vara att förändra vissa saker...rutiner och vanor som är så djupt rotade i medvetandet.. jag vill ju men varför är det så svårt att komma dit, varför detta motstånd. Det är som om allt i kroppen bara skriker - NEJ - fast hjärnan eller jag kan inte säga hjärnan för den är också lite knäpp, men iaf nått i mig äger -Ja, gör det! Bara kör, det är inte svårt..andra kan ju.

Jag vill, jag vill...varför gör jag inte? Just nu känns allt bara trist, känns som om jag inte kommer nå mitt mål..


Sorg...det känns som sorg.

28 arbetsdagar kvar tills eleverna går på sommarlov.

32 arbetsdagar kvar tills JAG går på sommarlov... Underbart.