innan allt försvinner

Jag skulle önska att tanken var klar,
men du kan le så att jag smälter.
Det blod som jag trodde var stilla, fick du att rinna.
Har du hittat rätt? Kan du höra ditt skratt?

Vad du anförtror åt mej, ska jag anförtro åt dej...

Du är resan som jag velat ska ta fart.
Du är början på nått nytt och nånting underbart.
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty.
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly.
Det här är slutet på den resan och
början på en ny, med dej, för mej..

Jag vill inte binda dej och styra dej eller hindra dej.
Jag vill bara ta din hand och kyssa dina läppar.
Jag säger kom!

Här är livet, här är världen vi ska leva i.
Vi, och alla duvorna på marken..

fel, fel, fel

och trasig.

Kommer aldrig nå toppen...

Proppar

Mitt i min panikångestattack fick jag syn på en ask med
öronproppar. Detta kunde inte gå obemärkt förbi utan
att funderas över.

Varför heter det egentligen öronproppar? Ja, jag förstår ju att de
sätts i öronen för att proppa igen hörselgången så ljud inte hörs.
Men hallå! Proppar...
Är inte proppar onda?

En propp i handfatet kan vara nog så jobbig, för att inte
tänka på proppar i benen eller ännu värre i hjärnan..
Kan någonting som kallas för propp ändå stå för något
som är bra? Ja, förutom öronpropparna då...

Å en sak till..Jag har fått jobb!

2008

Nytt år, nya utmaning, nya upplevelser...
Kvar är samma längtan.

Kan du stilla det som sprids i mitt inre?