tänk vad svårt det ska vara att förändra vissa saker...rutiner och vanor som är så djupt rotade i medvetandet.. jag vill ju men varför är det så svårt att komma dit, varför detta motstånd. Det är som om allt i kroppen bara skriker - NEJ - fast hjärnan eller jag kan inte säga hjärnan för den är också lite knäpp, men iaf nått i mig äger -Ja, gör det! Bara kör, det är inte svårt..andra kan ju.
Jag vill, jag vill...varför gör jag inte? Just nu känns allt bara trist, känns som om jag inte kommer nå mitt mål..
Sorg...det känns som sorg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar